Detta inlägget kommer va ganska kort.
Har skrivit låtar ett tag nu som ska finputsas. Det näst största fritidsintresset ja har e o skissa! Kan skissa va som helst. Djur, människor, dock är tattoos favvon o skissa ??





följ gärna min insta --> @artisticpoems_ ?
Hare gött så hörs vi!

Liten skiss när man inte kan sova ???

Ba ÄLSKAR vattenmelon ??

Tjolahopp alla glada! Har inte bloggat på ett tag och är grymt ledsen över det!

Har haft mycket att göra det senaste.

Blev dumpad via sms (för 2:a gången) för ett tag sedan. Var på väg att ge upp allt. Ända tills jag tänkte: Vafan håller jag på med? Jag är mycket bättre än att sitta och lipa och tröstäta Ben n' Jerry's glass! 

Dock lider jag av lätt depression vilket innebär att jag dagligen tycker livet suger. Jag kan vara glad ena minuten, andra minuten ba vilja dö eftersom allt som hänt den senaste månaden sänkte mig totalt. 

Men jag har stöd från många! Tänker inte nämna några men de vet själva vilka de är! Utan dem hade jag inte stått här idag. Ni vet vilka ni är och jag är så jävla glad och tacksam för att jag har er i mitt liv!

Ps. 

Denna låt lyssnar jag på innan jag sover. Den må låta lite deppig men är peppande ändå! Snowstorm är ett sjukt bra band och detta tycker jag personligen är den bästa låt de har gjort! Så mycket känsla och man dras änna med av orden. Bara läsa orden utan musik visar vilket starkt budskap en simpel låt kan ha!

Time for bed!

Puss o kram alla fina! 

Mina låtar handlar om mitt liv. Jag skriver inte låtar random för att få beröm. Jag skriver låtar för att det är det enda sättet för mig att visa mina känslor, för mig är det enklare att säga till någon vad jag känner genom lyrik än att bara säga det rakt ut. Mitt handikapp innebär inte att jag är dum i huvudet. Jag känner bara kärlek och sorg starkare.

En bortgång för mig kan plåga mig i flera år innan jag går vidare.

Jag skäms inte för min autism. Det är den jag är och jag kan inte göra något för att ändra på det. Man känner sig lätt missförstådd och så fort inget går som man vill, kan vara att låten som man vill lyssna på inte kan spelas eller att man inte kommer på verser till sin låttext, jag känner då att det är fullkomligt hopplöst.

Har t.ex en kille autism så är det inget att skämmas över. Han är inte onormal. Han är precis som alla andra. Lika mycket värd och förtjänar inte att tryckas ner. Han känner barade känslor andra känner betydligt starkare.

Mina låtar handlar om att man måste vara stark oavsett.

Blir man mobbad : Gå med huvudet högt och bevisa att du är bättre!

Dåligt självförtroende : Ställ dig framför spegeln och intala dig själv att just du är vacker och duger som du är. Låt ingen trycka ner dig!

Vet att mina inlägg inte är så passionerade och spännande, men en blogg kan vara så mycket mer! En blogg för mig är ett ställe där man kan uttrycka sina känslor, men även få stöd från andra läsare och hjälpa andra.

Dagens ordspråk: Döm inte en person efter hur den ser ut. Du vet inte vad personen har gått igenom. Behnadla andra så som du själv vill blibehandlad.

Jag och min vän/släkting tänkte ha en fråge stund , kommentera gärna frågor till oss! 

Vi tänkte spela in en video som vi sedan ska försöka få upp här på min blogg och en på hennes blogg! 

Kommentera frågorna eller snapchata oss frågor som vi öppnar i videon:

Emilias snapchat: emilia1222

Maria (Jag) snapchat: licklollipoping 

Hennes blogg: MilleB.bloggplatsen.se

Jag är kär

Jag är snygg 

Jag är bäst 

Kommentera om jag är het love you <3

Hej alla!

Tänkte berätta lite om mig själv och min vardag och min familj.

Jag är då 20 år. Kommer från Alingsås, min passion är musik för det är så jag får utlopp för mina känslor. När jag saknar någon så skriver jag ner det och omvandlar det till en låttext. Man kan säga att skriva musik och lyssna på musik är min pasion. Det är musiken som har fått mig att fortsätta kämpa vidare i livet men också att glömma min farfars bortgång för ett tag sedan.

Det är svårt att inte ha någon som man har älskat och värnat om och som har varit en klippa när man inte har kunnat stå på egna ben. För vissa kanske det går över efter några år. Men för mig med autism kommer det aldrig sjunka in attmin farfar faktiskt är borta, han kommer inte tillbaka, han finns vid min sida, men det är inte samma sak som att han finns där i mänskig skepnad, inte bara en skugga som kan svepa förbi som en frisk sommarvind, som aska i en kruka när den avlidne kremeras.

För mig är det tuffare. Att sitta och gråta varje gång jag tänker på honom är hjärtskärande och det är svårt att inse att han kommer aldrig tillbaka, jag kommer aldrig att hålla hans hand, inget. Inte se in i hans kristallblå ögon och krama honom varje gång han steg innanför pappas ytterdörr. Att höra pikar och att skratta åt hans och pappas bråk, det är kanske inte något man borde sakna, men jag gör det, alla minnen finns i hjäörtat men hjärtat är krossat och kommer aldrig att läka helt. Under min operation kunde jag höra hans röst i huvudet och att han vakade över mig under operationen är inget jag tvekar på, jag bär allid farfar med mig i mitt hjärta.

Tjabbatjenna hallå!

Har haft fullt upp med skolan så bloggandet har fått vila..
Men nu e ja på g igen!

Jag skulle vilja ha idéer från er läsare vad jag kan blogga om! Eftersom att skriva låttexter här börjar bli en aning uttjatat..

Så bomba med idéer vetja! XX

Vill verklgen resa till Maldiverna! Vita sandstränder, klarblått hav, gröna palmer, kokosnötsdrinkar, fan allt!